Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
nyfiken på, och blir här fråga om atelierarrest, så för-
döme mig vill inte jag se den.»
»Nå ja, ni ska få se den,» svarade Lars, som
inte tvekade att köpa den bortskyndandes säkerhet
med alt visa sitt arbete. Han tog fram taflan borta
ur vrån vid skåpet, flyttade fram staffliet och ställde
upp den så, att baksidan vändes åt de båda besö-
kande, och när han ordnat den som han ville, gick
han själf fram till bordet, vinkade åt dem och sade
till de båda uniformerade herrarne:
»Så där ja, nu kan ni komma och se.»
»Hvad han är stursk,» tänkte ryttmästaren för
sig själf, i det han gick fram, »jag tycker ändå
att uniformen borde kunna imponera på en sådan där
målarkladd. »
»Nej men se på tusan,» ropade Otto, »det är
ju farsgubben lifslefvande. Och gumman mor och
Signe —»
»Signe? Hvad säger du?» ropade ryttmästaren
och skyndade också fram, glömsk af sin förargelse
öfver missräkningen för uniformen, — »hvar? hvar?»
»Ser du inte där. Det är hon, som rusar fram
— och pojken, som håller på att få smörj af kusken,
det är —»
» BaVfotalasse, » sade Lars med något af det gamla
hatet i stämma och blick, »jaså, du känner igen
ämnet?»
»Jaså. Hon är ju framställd som barnunge,»
sade ryttmästaren och säg helt snopen ut.
»Ja, hon var inte något annat den tiden,» upp-
lyste Lars ironiskt.
»Men förbannadt söt var hon då som nu,» ut-
brast ryttmästaren, som kilat in monoclen i ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
