Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
vrån och såg på taflan med stora, men smått begri-
pande ögon.
»Det är skada, att du inte kunde ta’ mig med,
där jag låg i fönstret med den våta kluten på ögat
och såg med det andra, hur kusken höjde piskan
öfver dig,» sade Otto och vände sig till målaren, som
stod bakom dem med korslagda armar.
»Ja, det var skada att jag inte kunde det,» upp-
repade Lars och såg på honom med en genomträn-
gande blick.
»Vet du, det är verkligen alldeles charmant,»
sade ryttmästaren med kännarmin och det allra finaste
och snobbigaste ä-ljud på ’charmant’; »ju mer man
ser på den, dess mera lefvande blir den. Det var
förbannadt synd att du skulle skära sönder den — »
»Men det syns ju knappast, att den är sönder-
skuren,» menade Otto, »och det säger jag, att hade
jag råd, så skulle jag vilja köpa den.»
»Jag med,» ropade ryttmästaren, »hvad vill du
ha’ för den — restaurerad så att inte skårorna syns?»
»Jag säljer den inte,» svarade Lars, »den taflan
skall aldrig komma ut i världen, det har jag lofvat
din mor.»
»Ah tusan, skall du bry dig om hvad gumman
säger? Hon har sina idéer förstår du — hon tycker,
att du har karrikerat pappa, men jag tycker att han
är förbannadt bra. »
»Och flickungen är djäfligt söt,» förklarade rytt-
mästaren, slukande henne med det monocleväpnade
ögat; »vill du sälja den, så ger jag tvärt femhundra
kronor. »
»Inte för femtusen,» svarade Lars bestämdt, i det
han lyfta ner taflan från staffliet och ställde den till-
baka i vrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
