Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XII - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
-— du skall veta att jag har en förbannadt stilig full-
blodshäst, Argus, och jag skulle —»
»Djurmålare är jag inte,» sade Lars mycket tvärt,
i det han öppnade dörren och sköt ut dem i förstugan.
»Inte? Det var förbannadt skada.»
»Du kan ju låta honom måla dig som afsutten
kavallerist,» skrattade Otto, i det de gingo utför
trappan.
»Nej, fy sjutton. Jag tar mig bäst ut till häst, jag
som alla andra kavallerister. Hör du Lars,» ropade
han uppför trappan, »om du målar mig, så kan ju
någon annan måla hästen.»
»Tacki Låt du en djurmålare göra alltsammans,»
ropade Lars nedåt och stängde igen dörren med en
dundrade smäll.
XIII.
Fem minuter efter sedan de båda officerarne gått,
öppnade Lars dörren från det inre rummet och till
förstugan och lyssnade sakta och spändt nedåt trappan.
Han hade först stängt atelierdörren inifrån och skjutit
fram den lilla luckan med ordet »modell» på. Nu
hörde han lätta, hastiga steg i trappan, och om några
ögonblick kom Alma upp, kastade sig hastigt in ge-
nom den halföppna dörren, som Lars genast stängde
efter henne, i det hon hviskade:
»Usch! jag trodde, att de aldrig skulle gå. Så
förargligt, att de där skulle komma just i dag —
eller hade du kanske gjort upp mecl dem för att
hindra mig?»
»De kommo alldeles opåräknadt. Men ser du nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
