- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
269

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

269
slagna, nästan pockande på beundran ock känslosvall
— ty hon bleknade bort allt mera, och det var som
om minnet kastat en blå slöja af töcken öfver henne,
medan det närvarande lyste och brann i starka, mät-
tade färger.
Och faran låg just däruti, att de tilltalade två
olika naturer hos honom —- två vidt skilda naturer,
som dock voro så nära förenade, att de utgjorde nästan
en. Konstnärsnaturen och den sensuella driften hos
en ung, varmblodig man, hvars känslor icke hejdas
eller styras af något moraliskt ansvarighetsbegrepp.
Och besläktad med denna var den glödande naturen
hos henne, som nu försökte alla sitt köns både med-
vetna och omedvetna lockelser för att draga honom
till sig — utan att spilla en enda tanke på följderna
därutaf för pem bägge.
»Hvarför har du inte gjort något försök att få
träffa mig på hela den långa tiden, sedan vi kommo
tillbaka från våra sommarfärder? Och hvarför försvann
du därborta vid badorten? Hvarför vill du inte låta
mig fortsätta med lektionerna, när jag föresatt mig
att bli artist liksom du? Att mamma inte vill det,
det bryr jag mig inte om — hon slutar alltid med
att vilja detsamma som jag — isynnerhet nu, när hon
tänker — — åh, hvad det är löjligt. Hon tänker
gifta sig med konsuln — hvad har hon då för rätt
att sätta sig emot, att jag håller af dig — att du och
jag, som äro unga, att vi älska hvarandra? Ty inte
sant, du älskar mig ju–––- det är inte ditt allvar,
att du vill öfverge mig — — du vill bara inte gifta
dig med mig? Är det inte så? Men det begär jag ju
inte -— jag vill det inte en gång — gifta sig? Det
är ju så löjligt. Det är ju att frivilligt sätta en black
om foten — det är ju att snöra in kärleken i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free