Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lutade sitt hufvud med en katts mjuka rörelse mot
hans axel och säg på den en lång stund, tyst, un-
drande, tveksam.
»Jag tycker inte om det där,» sade hon slutligen,
»du skall inte måla barn och grofva, elaka karlar.
Det ligger inte för din pensel.»
»Hvad skall jag måla då?» frågade han halft
nyfiken och halft förargad och såg ned på henne, där
hon fortfarande stod med hufvudet mot hans axel.
Då såg hon upp på honom med en fuktig, lidel-
semättad blick, hennes arm knöt sig om hans lif, och
hon slöt sig ändå närmare intill honom, hviskande:
»Du skall måla kvinnor — kvinnor sådana som
din Cleopatra. Kvinnor sådana som jag — unga
flickor med friskt blomstrande, svällande lifsglädje
— för deras mjuka linier har du pensel, för deras
varma hull har du färg — och för sådana taflor får
du alltid publik.»
»Det får jag för allt hvad jag målar,» svarade
han och undvek att se på henne mera, ty hennes
blick brände honom.
»Men ingenting målar du så gärna som dem,»
svarade hon i samma hviskande ton, »du försöker
nog, men för dem har du sinne — både målarsinne
och sinne som man.»
»Alma,» ropade han och ryckte sig lös ifrån
henne, »du vill göra mig till —»
».Jag vill göra dig till en Tizian — en skönhe-
tens målare,» svarade hon med något af en bacchants
lössläppta rusighet i sin blick och ville draga honom
med sig till divanen. Men han slet sig ifrån henne,
skyndade tillbaka till staffliet, ryckte ned taflan däri-
från och hängde den tillbaka i vrån, kom sedan till-,
baka till henne, där hon slagit sig ned på de svällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
