Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
»Ämnar du kanske börja skrifva i tidningarna?»
frågade han ironiskt med händerna i fickorna.
»Därtill behöfs inga tidningar. Det finns nog
andra sätt. Ja, du behöfver inte se orolig ut — jag
går genast. Det är väl henne du väntar — —-ja
gud bevars, du kan gärna säga ifrån. Kärlek och liât
ligga nära hvarann, och jag kan lätt komma att hata
dig nu, lika mycket som jag älskat dig förut.»
»Gör hvilket du vill. Laga bara att du kommer
härifrån —-»
»Och ändå har jag älskat dig så högt,» hviskade
hon med ett hastigt omslag och började gråta, »och
hvad har jag inte uppoffrat för din skull? Om du
inte håller af mig längre, så borde du åtminstone vara
tacksam därför, att jag för din skull trotsat både de
minas och andra människors omdöme —• utsatt mig
för förtal och skam och —»
»Handen på hjärtat, Alma,» utropade han ovill-
korligt och tog ett steg emot henne, »var det verk-
ligen för min skull, som du trotsat allt det där?»
»Ja, för hvems skulle det annars varit?» frågade
hon med en gång så förvånad, att hon upphörde med
tårarne.
»Jag undrar just om det inte var för din egen?»
frågade han, och då hon fortfarande såg lika förvånad
ut, fortsatte han lugnt och stödjande på hvarje ord:
»ty det slår inte fel, att det egentligen är bara dig
själf du älskar. Du vet, att du är vacker, och du är
förtjust i din egen skönhet, och därför att jag kunde
framställa den i hela dess glans, därför var det som
du — —»
»Det är inte sant,» ropade hon med på nytt vak-
nande förbittring.
»Ja, du tror det kanske inte själf, eller också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
