Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
»Tycker Marie, att det blir likt?» frågade Signe
leende. »
»Ja jesses, nog ä’ det likt allti. Ja, jag säger
väl det, att den där pojkvasken som sprang barfota
där nere i Småln -— hå hå jaja — ja si — när en
får lära sej någe — Ja, ta’ nu inte illa opp, att jag-
talar om det som va’ — men när han har blifvi’ en
töcken karl.»
»Var lugn, kära Marie,» sade Lars oeh började
krama ut färgerna på paletten, »och slå sig nu ner
någonstans — hvar vill Marie helst vara? Här inne
är det kanske litet för stark dager —»
»Ja, nog sticker det lite’ i mina gamla ögon,»
medgaf den gamla, »för si, det ä’ inte mycket me’
dom numera inte.»
»Då är det kanske bättre härinne,» föreslog Lars
och följde med henne in i rummet, »här är en mjuk
och bra stol, slå sig ner i den nu, Marie, och vänd
ryggen åt fönstret, så förstör hon inte sina ögon.»
»Ja tack ska’ han ha. Den här den va’ riktigt
rar den.»
»Och så dra’ vi till dörren litet, så att inte ljuset
faller in härifrån. Bara så här, så att om fröken vill
något, så hör nog Marie, om hon ropar.»
»Usch ja. Örona di ä’ ordentliga. De ä’ bara
ögona, som ä skrala på mej.»
När Lars kom tillbaka ut i ateliern, gick han
fram till Signe, gjorde sig ärende med att rätta litet
på hufvudets ställning och sade sedan halfhögt, i det
han helt lätt lade sin hand på hennes:
»Tack Signe!»
»Hvad tackar Lars mig för?» frågade den unga
flickan och såg på honom med halft förvånad, halft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
