Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
men nu gick han dit i alla fall och mest kanske för
att se, om man tog emot honom på det vanliga sättet,
eller om äfven där vid lag någon förändring hade ägt
rum. Någon vidare förtrolighet hade det egentligen
aldrig varit mellan honom och de andra artisterna ;
— han var för envis och enstörig, tyckte de — och
kanske hade han också haft litet för mycket tur och
kommit litet för hastigt på modet.
Afunden är en mänsklig känsla, och konstnärerna
äro lika mycket människor de som andra, kanske att
ile i det fallet äro det litet mer än andra — men
det är ju så förklarligt. Tafvelmæcenaterna äro så få
och artisterna så många.
Hvar och en vill fram i bästa belysningen —
och då kan det ju så lätt hända, att man försöker
knuffa undan en och annan, som man tror stå i vä-
gen, eller som verkligen gör det.
Men man umgås ändå som folk hos oss —
man äter inte upp hvarann direkt — som på så
många andra håll. Kanske det rent af är punschen,
som håller oss tillsammans — och i så fall är det
bra synd om de nationer, som inte ha den ädla
saften till nationaldryck.
Och när punschen var drucken och man grälat
en stund om, hur man skulle få mera penningar till
byggnadsfonden, skiljdes man åt, och Lars och Hörner
gingo sin väg tillsammans.
När de kommo ut på gatan, tog Hörner sin förra
elev under armen och sade på sitt vanliga, vän-
liga sätt:
»Nå, du målar fröken Signes porträtt, hör jag.
Ar det färdigt snart, och när får -jag komma upp och
se det?»
»Jag antar, att jag slutar det med två sittningar till.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
