Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XVI - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
annat än målat och hon inte annat än suttit för
sitt porträtt.
»Ä’ det länge sen fröken kom?» frågade den
gamla pustande, »sir fröken, jag fick vänta så länge.»
»Det är nog nära på en halftimme, kära Marie.»
»Jesses då, och ändå har jag sprungit, så att jag
ä’ alldeles utschasad.»
»Sätt sig ned i stolen därinne, så ska’ Marie
få sig litet vin,» sade Lars och förde henne med
sig dit in.
Och det lät gumman inte säga sig två gånger. Hon
fick vinet, tog fram sin stickstrumpa och när hon
varit ensam en liten stund, somnade hon som ett
godt barn med stickstrumpan i knät och ett halfätet
fikon i ena handen.
XVII.
Det låg en tryckande tyngd öfver middagen hos
generalskan, och man växlade vid bordet egentligen
endast enstaka ord, det allra nödvändigaste. Inne i
förmaket, när kaffet var drucket, såg det ett ögon-
blick ut, som om ingenting rörande dagens händelser
skulle komma att sägas, då Otto, som hela middagen
varit vid riktigt tjurhufvudslynne, hastigt utbrast,
sedan han sett att dörren blifvit stängd om betjänten,
som bar ut kaffebrickan:
»Det måtte ha varit ett skönt mottagande, som
Zidell fick här i förmiddags.»
»Hvad menar du?» frågade generalskan och för-
sökte att se likgiltig ut, »har han beklagat sig?»
»Ja, det har han, och det undrar jag inte alls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
