Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
är fattig, för att han är artist — för att hans här-
komst — »
»Nej mitt barn, inte alls för det! Jag vet nog,
att jag har mina svagheter i fråga om samhällsställ-
ning och sådant; men så trångbröstad är jag inte,
att jag inte kan bära aktning för ett namn, som man
skapat sig själf, sak samma om det är adel eller inte.
Men Lars är endast artist, hans bildningsgrad är så
mycket underlägsen din egen, att någon verklig sym-
pati aldrig kan uppstå er emellan!»
»Den bildning som han inte har, kan han skaffa
sig! Och att han blir en stor konstnär, det tror jag
— det har Hörner sagt — det sträfvar han för själf,
och det är nog för mig. Och det är ännu en sak,
mamma, som för mig gäller lika mycket som kärleken,
och det är att Lars behöfver mig!»
»Han behöfver dina penningar, menar du? .Ja
gudnäs, det tror jag nog.»
»Nej fy mamma. Hur kan du tro det. Hur
kan du tänka så illa om honom? Nej, han behöfver
min kärlek, mitt stöd, mitt inflytande, om han skall
kunna bli hvad han är ämnad till »
»Tänker du verkligen, hvad du nu säger, Signe?»
Modern såg på henne med en allvarligt pröf-
vande blick.
»Ja mamma, hvarför skulle jag inte tänka det.»
»Jag trodde inte, att min Signe skulle låta fånga
sig i samma snara som alla andra kvinnor, ja, nu kan
jag gärna säga det: i samma snara som jag själf har
suttit snärjd uti.»
»Jag förstår inte hvad du menar mamma? Hvad
är det för en snara du talar om?»
»Själfbedrägeriets, själfförträfflighetens gamla, all-
tid på samma sätt gillrade snara: att vi kvinnor skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
