Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
om jag hade dig här! Hur jag skulle lyfta upp dig
pâ mina armar, krama dig intill mig, kyssa dig, till
dess vi båda förlorade andan, och svepa in dig i så
mycken ömhet, sä mänga smekningar, att du aldrig
skulle komma ut ur dem igen,» så förbjöd hon honom
i sitt svar på det strängaste att nånsin mera skrifva
så till henne — ty det fick inte i hans bref finnas
någonting, som hon inte skulle kunna visa sin mor.
»Jag kan inte vara ljum, när det gäller min
kärlek,» skref han till svar på detta, »och du vet
inte du, hur det käns att gå här och se andra vara
lyckliga, medan man själf — Jag skall tala om något
för dig. .Jag var i går bjuden till en fransk målare
uppe vid Montmartre — en af de yngre, mest talang-
fulla — och där fick jag se ett hemlif, som jag ville
önska att jag kunde bereda maken till åt oss båda,
när jag en dag kan erbjuda dig ett hem. Han hade
bara en stor atelier och ett litet rum innanför den —
ungefär så stort som mitt — du minns väl? Skulle
du tycka, att det vore nog, och tror du inte, att du
skulle sakna de stora salarne på Vernersnäs eller den
granna våningen på Östermalm? Jag tycker, att när
man älskar hvarann, kan man aldrig vara för nära
hvarann, och att då bo i en stor våning — det är
tokigt, det är ett oting. Stora våningar äro bra, när
man grälar och är osams •— älskar man hvarann, så
är rummet tillräckligt stort, om man också bor i en
skrubb. Men det var inte det jag ville säga, utan
att Leroux — så heter min vän målaren — att han
har en hustru du — en äkta parisiska, vacker, för-
tjusande, glad, spirituell, lirtig — en riktig ingenue
med en liten tre månaders pojke vid barmen — hon
gaf honom bröstet, när jag kom, och hon räckte mig
sin hand utan allt bryderi — här i landet är man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
