Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
allvarlig ut, att skrattet tystnade och att han med
helt och hållet ombytt sätt strök sig öfver sin upp-
hettade panna och utbrast helt högt för sig själf:
»Här har jag ingenting mera att vinna, tror jag,
— hemåt nu, för att försvara hvad jag har där.»
Fjorton dagar därefter var han hemma i Sverige.
Stockholm brydde han sig ieke om, han for direkte
från Malmö och öfver Yestervik till Vernersnäs, dit
Signe i sitt sista bref sagt honom att modern och hon
skulle hegifva sig i slutet af maj.
Det var i första dagarne af juni som han kom
dit till de frän hans tidiga barndomsår så välkända
trakterna, där de löfrika uddarne spegla sig i den
blånande sjön, och där det kuperade Tjustlandet i
sakta stigning höjer sig från en strand, genomskuren
af djupt inträngande vikar, förenade genom klara,
nyckfullt slingrande sund. Han mottogs ömt och
varmt af Signe, mera reserveradt, men likväl vänligt
och hjärtligt af generalskan, som erbjöd honom att bo
i förvaltareflygeln, där det fanns ett stort rum med
fönster åt norr, där han kunde måla om han ville.
I själfva hufvudbyggnadens gästrum föreslog ge-
ueralskan först att han skulle taga in, men det hade
Signe motsatt sig alldeles bestämdt.
»Du har ju dina tysta och stilla vanor, mamma,»
hade hon sagt, »och han sina mera oroliga och bull-
rande, tänker jag. IIvarför lägga ett sådant tvång
på er bada V Och jag skulle inte heller vilja hafva
honom sä nära oss — i början. Han har ju nu
varit borta så länge låt oss först se.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
