- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
361

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

361
hon är nog i grund och botten lika glad för det, och
törnskatan satt på en törnbusktopp och såg förnöjd
på de skalbaggar, dem hon spetsat på törntaggarne
lör kommande behof. När Lars kom närmare, blef
hon visserligen förargad och svängde stjärten i cirkel
och slängde hufvudet upp och ner, men hon såg så
humoristisk ut i sin vrede att han måste skratta åt
henne, när han gick förbi.
Och framåt bar det, backe upp och backe ner
och dalkjusor och vågiga höjder dukade upp för ho-
nom sina rikedomar af i blom stående buskar och
träd, som det tycktes hafva snöat på under natten, så
öfversållade voro de med hvitt. Men luften var mild
och varm och det kom doftande strömvågor från den
skinande snön ; härliga dofter dem han insöp med
frossande välbehag, under det lungorna vidgades af
sommarmorgonens rena och lätta fläktar. Från back-
stugorna och torpen steg den ljusblåa röken upp i
lätta ringlar emot skogens gulgröna bonader, dem våren
hängt ut för att pryda sin nyöppnade festsal, och vid
grindarne stodo här och där små linhåriga barnungar,
lätt klädda i skjorta eller lintyg och naturligtvis med
fingrarne i munnen, när de finge se den främmande
karlen med lådan i handen och det stora ljusgula
paraplyet hvilande på axeln som ett gammaldags spjut.
När dalbottnarne här och där öppnade sig till
vidare rymder med åkrar och ängar och han såg
karlarne i färd med plogen och hojtande åt de tröga
oxarne, stannade han ovillkorligt, medan han tänkte
för sig själf:
»Om Hörner inte hade kommit för att måla
öfverstens porträtt, och om jag inte råkat att lägga
Otto på ögat, så hade jag kanske också gått så som
de där nu och svettats vid plogen eller böjt ryggen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free