- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
366

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

366
satt i en korg vid kanten af potatistäppan, och de
båda som voro honom närmast, turade om att springa
och räcka honom gullvifvor och maskrosor, dem han
mottog under höga glädjerop och tvålade om sig i
synen med, så att hans ansikte nu var lika gult
som håret.
Men så började han helt plötsligt gallskrika, och
då var det mor själf, som skyndade dit och fick upp
honom ur korgen, slog sig ner på gräskanten och
öppnade tröjan för bröstet, drog ner lintyget och lade
gaphalsen intill en svällande, hvit barm, som stack
bjärt af från det bruna ansiktet och de lergrå hän-
derna, och då teg den lille genast och grep med de
knubbiga händerna om bröstet för att riktigt vara
säker på sin frukost.
Nu tyckte far, att kossan också kunde behöfva
pusta litet, och så samlade de sig, både barnen och
far, omkring mor och den lille och sågo förnöjda
på, hur han drack sig otörstig ur den varma mo-
derskällan.
Lars ritade af hela gruppen och tyckte, att han
gjort ett riktigt fynd för sitt album.
Fram emot åttatiden nalkades han en magrare
bygd. De löfklädda ängsgläntorna drogo sig mera till-
baka, åkerlapparne blefvo mindre och aflöstes utaf
hagbackar och skogsmarker, där det såg ut som något
våldsamt oväder gått fram och brutit kvistarne af
träden, lämnat dem kvar på marken och tagit stam-
marne med sig. Och mellan de rödtorkade grenarne
stucko små magra tallar och granar upp sina torra
hufvuden, snedvridna af blåsten, som nu hade fritt
fält för sina öfningar under hösten och vintern.
Lars såg på den plundrade marken med undrande
och missnöjda blickar. Han förstod att det oväder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free