- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
372

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372
Men när den första rörelsen lagt sig, när hon
väl hunnit hämta sig från öfverraskningen, kom det
något främmande in i samtalet mellan mor och son.
Som så många mödrar af hennes slag lät hon im-
ponera på sig af det herrelika sättet och utseendet
hos den son, som hon icke sett på så många år, och
hon började inom sig själf undra på, om det verk-
ligen kunde vara hennes barn, den här unge mannen
med det friska, djärfva sättet, de fina kläderna och
det trotsiga uttrycket i det högburna ansiktet. Hon
satt i tysthet och jämförde honom med Olle, som
redan hade fått jordarbetarens tyngd och trötthet öfver
de böjda axlarne och den krokiga ryggen, och som
endast rätade upp sig, när han fått i sig några supar,
och då på en gång öfvergick från det kufvade till
det brutala, det vilda och obändiga. Hon visste icke
längre, om hon skulle kunna säga du åt den ståtlige
herremannen, som satt där bredvid henne — herre
tyckte hon likväl icke, att hon kunde säga åt sin son
— ty hennes son var han väl, efter som han sade
så — och därför gick hon en medelväg och kallade
honom »han» — ett ord som landtbon så gärna an-
vänder, just därför att det är så obestämdt och äfven
därför att han endast säger »ni» åt den, som han kän-
ner riktigt väl.
»Och nu skall jag tala om nytt för dig, mor!»
sade Lars och strök hennes knotiga och magra hand,
som låg kvar på spinnrockshjulet; »jag är förlofvad
du, och vill det sig väl, så gifter jag mig i höst.»
»Ja kors, det kan jag fäll tro,» svarade hon och
såg på honom med en blick, som uttryckte både be-
undran och skygghet; »det ä’ fäll någon i Stockholm?»
»Hvarför tror du det, mor?»
»Hå kors, inte gifter han sig fäll med någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free