Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
»Fröken Signe — henne som jag var häst åt som
pojke — generalskans dotter —»
»På herrgåln?»
»Just hon, ja. Hvarför ser du så förbluffad ut?»
»Spetakla inte nu. Det kan fäll aldrig i lefvande
lifvet komma på frågan.»
»Jo jo men, du mor. Det är uppgjordt sedan i
höstas du, och sen har jag varit ute hela vintern, i
Paris och förtjänt mycket pengar på mina taflor, du
— och nu tänker jag slå mig ner här i trakten och
bygga mig en villa, och sen ska’ du flytta hem till
mig, mor — och sköta hushållet åt mig —»
»Och hon skulle gifta sig med en som har en
töcken mor som jag? Nej si det kan jag då aldrig
få i mej — för ä’ han fästman te’ fröken på herr-
gåln, då kan han rakt inte vara min son — det ä’
lika omöjligt som för mej te’ ta’ och flyga.»
»Men nu är det ändå så,» återtog Lars otåligt,
»och tror du inte mig, så kom med fram till Ver-
nersnäs och du ska — »
»Nej, si där sätter jag då allri’ min fot mer.
Det har jag haft nog åf medan far hans lefde — jaja,
det vill säja, han vet fäll i alla fall att nån riktig
far hade han inte i Lars förstås — utan det var så,
îit/t –- – »
»Var din man inte min far?» frågade Lars, inte
utan en viss inre tillfredsställelse, »min gamle lärare
sade en gång något ditåt, men jag fick aldrig riktigt
reda på, hur det förhöll sig — tala om det för mig
nu, mor. Nu äro vi så gamla båda två, att du kan
säga det och jag kan höra på, utan att —»
Men nu hade hon betänkt sig och svarade därför
helt kort:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
