- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
375

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag mente bara det, att nån riktig far va’ inte
Lars för honom — för han tyckte bara om Olle — »
»Du kan gärna säga rent ut, mor: din man var
inte min far, och jag är glad öfver, att jag inte har
honom att brås på.»
»Det sa’ di bara i sockna för att jag tjänte hos
baron — och för rexten gör det fäll honom detsamma
nu, hvem som var far hans, när han komtni’ sej opp
så bra, så att han kan få själfva frökna på herrgåln!»
»Säg inte det, mor. Förstår du inte, att jag tyc-
ker jag liksom kommer henne närmare, om jag inte
har en stattorpare till far?»
»Ja, därför ska’ han inte fråga efter mig heller,
för det får han bara ledsamheter åf. Har jag varit
åf’ me’ honom så länge, så kan jag fäll vara’t hädan-
efter me’. Olle ä’ snäll, när han inte fått någe’ i
sej, och stugan har jag te’ döddagar, så det går ingen
nö’ på mej.»
Det skar till i bröstet på Lars, och han förebrådde
sig i detta ögonblick bittert, att han helt och hållet
försummat sin mor under alla dessa år han varit borta.
Nu drabbade honom straffet därför —- nu hade hon
blifvit likgiltig för honom, nu var han en främling
för henne, och den sonen, som stannat kvar, som delat
hennes arbete och bekymmer, hennes åskådningssätt
och vanor, han hade blifvit hennes allt. Men på
samma gång kände han som ett slags befrielse —
så långt hade han vuxit ifrån dem, det insåg han nu.
Han letade efter livad han skulle säga, han kände
elt tvång som började blifva olidligt — han ville ut
under Guds fria himmel igen. — Här tyckte han, att
det rökiga taket kom allt närmare och närmare hans
hufvud, och att det nästan ville kväfva honom.
»Kommer inte Olle hem snart? Jag skulle vilja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free