- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
390

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390
»Det får du inte på några villkor, Otto. Att du
själf kan vilja — »
»Ja, hvad tusan skall jag göra? Jag måste ha
pengar — jag har åtskilliga småväxlar förfallna, och
om jag skall komma ut — och ut måste jag —- jag
har tänkt fara till någon fransk badort, Trouville eller
Dieppe eller Biaritz — där finns godt om rika ame-
rikanskor, du mamma — och hvem vet? Kanske kan
jag komma hem med en liten söt miss, som väger ett
par millioner dollars — — de är ju alldeles galna i
adelsmän —• i synnerhet militärer — och med mitt
utseeende — hvad tror du, mamma lilla?»
Och modern, svag som hon var för sin son, kunde
inte undgå att finna honom bra vacker, där han satt
midt framför henne och smeksamt kysste hennes hän-
der, som han fattat. Hon gillade inte hans lefnads-
sätt, men vara sträng mot en sådan Adonis — det
kunde hon inte, och hur mången mor skulle inte ha
gjort som hon?
När Otto ville, så kunde han också vara ovanligt
älskvärd. Han spelade nu en liten ångerfull gosse
och gjorde det med en sådan abandon, att den svaga
modern, som inte bättre begärde, lät fullständigt in-
söfva sig i den tron, att om han blefve hjälpt, så
skulle han sedan blifva så förståndig, så stadig och
så rangerad. Alla galenskaper skulle nu vara förbi, och
egentligen rådde han ju själf knappast fördern. Det
var konsuln, och de andra umgängesvännernas dåliga
exempel, som lockat honom med sig — ja själfva
ryttmästaren fick till och med sitta emellan nu, när
ciet gällde att rädda sig själf. Han var nog en mycket
bra, mycket nobel natur — men han spelade gärna,
och i synnerhet nu sedan Signe gjort honom olycklig
genom sin korg, spelade han alldeles vildt — och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free