Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
utsikterna, för att i stället nöja sig med en konven-
tionell hvardagslycka i sällskap med en annan man,
en sådan som hennes bror eller som — det var med
en rysning som hon såg ryttmästarens blaserade an-
sikte och cyniska blick, som svept sig omkring hennes
ungdomliga gestalt.
Då såg hon upp på den väntande lekkamraten
från sin barndom, han som hade ungdomens hela
trotsighet och hela entusiasm, han som stod där med
sitt friska utseende och sitt höghvälfda bröst, sitt ännu -
af inga passioner härjade ansikte och sin öppna, red-
liga, spörjande blick, och glömmande sin svartsjuka
på det förflutna, segerviss i tanken på sin kärlek som
skulle skydda honom från alla förvillelser, hviskade
hon bedjande:
»Du får inte gå, Lars. Inte förr än du visat
mig din idyll.»
Det rika sommarlifvet vid Signes sida, aldrig
stördt af några andra misshälligheter än de älskandes
sedvanliga gnabb om en nekad kyss, en icke helt och
hållet delad åsikt, en önskan att gå till höger, när
den andre ville åt vänster, och stödt af en allt mera
vaknande sympati från generalskans sida, bidrog till
att fullborda Lars’ uppfostran på den nya grund, som
skulle göra honom helt till konstnär och man. Han
arbetade nu i och för sin konst på ett helt annat
sätt än förut, utan alla feberaktiga ansatser till något
som skulle väcka uppseende på den stora marknaden,
där man framför allt vill hafva något att förvåna
sig åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
