Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
del. Följderna av ett ansvarslöst njutningsliv voro så-
lunda för den förlorade sonen visst icke utplånade.
Förlåtelse — ja det är för visso ett djupt och skönt
ord. Det ordet innebär att vad orätt en människa än
må ha gjort, så kan hon dock vara viss därom, att en
allvarlig önskan om, en ihärdig strävan efter förbättring
strax skall mötas av en den gudomliga Kärlekens för-
barmande vilja att bistå henne.
En av den hedniska forntidens ädlaste tänkare, Mar-
cus Aurelius, skrev en gång att det är något stort och
underbart i detta: att om vi än mist sambandet med
gudomen, så kan dock detta samband alltid återkny-
tas, när vår själ i allvarlig längtan sträcker sig uppåt.
Här skymtar samma tanke som den vilken tagit sig ut-
tryck i liknelsen om den förlorade sonen. Men detta:
att möjlighet till upprättelse finnes, det innebär ej att
syndens följder bli utplånade.
Från annat håll spörjer man: Men huru kan preexi-
stensläran enas med utvecklingsläran — med den evolu-
tionsteori som vetenskapens män numera till överväldi-
gande antal omfatta?
Svar: det finnes ingen motsättning emellan dessa båda
teorier, ifall man antager att själarnas avvikande från den
gudomliga viljan, deras »syndafall», ägt rum redan innan
människosläktets framträdande på denna jord.
Om den eviga visheten utsett denna jord till platsen
där de upproriska själarna skulle genom lidanden och
mödor bringas till insikt om att för dem — liksom för
hela skapelsen — den enda verkliga lyckomöjligheten
ligger i hela väsendets harmoni med den Kärlekens
och Kraftens och Vishetens anda som genomströmmar
världsalltet — då var det ju blott naturligt att denna
jord skulle småningom beredas till ett lämpligt hemvist
åt dessa själar. Och lika litet som någon förnuftig män-
niska anser att geologiens oemotsägliga uppvisande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
