Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Men Kristus — ter han sig icke som en emanation av
endast den gudomliga godheten? Liksom Lucifer, Mot-
ståndaren, tyckes ha varit ett utflöde av den skugga som
dolde sig inom själva Ljuset.
»Om icke strid funnes, vore allt ett», sade Empedokles.
Har Gud— »det All-Ena», såsom forntida filosofer
nämnde den Högste — för att kunna skapa denna värld,
med dess oändliga rikedom och mångfald, måst i sitt
väsen upptaga stridens idé ? Har Han i sitt Ljus måst
upptaga också skuggan? I sin oändliga Barmhärtighet
också Vreden? I sin omätliga ro också den eviga oron?
Om så är, då har Gud för vår skull offrat sin ro, sin
salighets fullhet.
Så ligger det då en sanning i det ordet att Gud själv
lidit, själv offrat sig för människorna — om än icke i
den mening som kyrkan lär.
»Sonen kan intet göra utan det han ser Fadern göra»,
sade Människosonen.
Sonens stora kärleksgärning — var den då måhända
ett upprepande i för oss synlig måtto, i tidens och
rummets begränsning, av Fadrens självuppoffring före
all tid, bortom allt rum ?
»Gud är ljus och intet mörker finnes i honom.»
(i Joh. i : 50
För visso, i Guds innersta väsen kan intet mörker bo.
Men om Han är allestädesnärvarande, om Han sålunda
finnes också i mänskligheten och i naturen, i allt
detta som är bemängt med mörker och ont, då måste
där ju ock finnas en skugga i Hans väsen — om än i
en, så att säga, periferisk del därav.
Kanske komma vi på så sätt tillbaka till platonismens
lära om Världssjälen, som utgår av gudomen men, såsom
i viss mån bemängd med materia, dock står lägre än
det Absoluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
