- Project Runeberg -  Vad tiden kräver /
71

(1927) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7i
Han en blid och undergiven svärmare .— han med de
ljungande orden, inför vilka folket förundrade sig och
förskräcktes, viskande emellan siig, att hans tal var väl-
digt och icke likt de skriftlärdes. Han som mot sina mot-
ståndare — sitt folks främste och lärdaste män — rik-
tade likt svärdshugg träffande svar, svar sådana, att de
»icke djärvdes yttermera spörja honom om något». Han,
som när fienderna skockades omkring honom och redan
lyft upp stenar för att dräpa honom, genom blotta mak-
ten av sin blick, genom det överväldigande i sin person-
lighet, bragte dem att plötsligt vika och stå handfallna,
medan han, likt en segrare »gick mitt ibland dem sin
väg». Han som ensam, utan någon annan myndighet än
den hans naturs överlägsenhet gav honom, företog sig
att driva ut ur templet de mäklare, som där, efter redan
gammal plägsed, tagit plats. Han, som m den natten
då han förrådd vart, genom den obetvingliga högheten i
sitt väsen, genom sitt lugna: »Det är jag» kom bödlarna
att stiga tillbaka och bävande falla till jorden, — som
när han, en fånge, stod inför domaren, vilken hade makt
att taga hans liv, med sin stolta ro sade: »Du sade det:
jag är en konung».
Huru finnes icke hos honom stora andars känsla av
den stora ensamheten, av att vara olik hopen och därför
missförstådd och misstrodd ! »Världen hatar mig, därför
att jag icke är av världen».
Vilken blodig ironi är det icke i somliga av hans
yttranden: »Eftersom jag talar sanningen, tron I
mig icke». »Många goda gärningar har jag gjort bland
eder — för vilken av dem stenen I mig?» Och i liknel-
sen om den otrogne gårdsfogden — vilken den evange-
list, som berättar densamma, tydligen icke fullt uppfat-
tat, enär den delvis är alldeles självmotsägande och obe-
griplig — vilken bitande ironi ligger icke i hela tanke-
gången: »Se, så skolen I göra, om I viljen hava fram-
gång här i världen!» En än dystrare ironi är det i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vadtidkrav/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free