Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. DEN STÄLLFÖRETRÄDANDE
FÖRSONINGEN.
Hur var det Jesus av Nazaret begynte sin förkunnelse?
»Guds rike är nära», sade han, »bättren eder
och tron det glada budskapet.»
Och liksom han begynte med en maning till bättring,
så framställde han som slutpunkten i mänsklighetens
utveckling på denna jord: en dom, i vilken var och en
domes efter vad han gjort eller underlåtit att göra. Den
som icke mättat de hungrande, icke klätt de nakna,
icke vårdat de sjuka, icke tröstat de bedrövade, den
— så förkunnar Kristus — har ingen del i det tillkom-
mande livet.
Men så som Jesu lära av den kyrkliga ortodoxien för-
kunnas, säger man: »Det som ger frälsning och salighet,
det är människans tro på att den Oskyldige lidit för hen-
nes synder. Att mena att hennes egna gärningar här-
vidlag betyda något, det är alldeles fördömligt».
Vi minnas ju alla berättelsen om den lille mannen
som klättrade upp i ett mullbärsträd för att kunna se
Jesus och som blev glädjefullt överraskad av Jesu till-
rop: »I dag, Zacheus, måste jag komma och gästa hos
dig.» När den mannen mottagit Jesus i sitt hem och
hört honom tala, då bröt det fram hos honom ett nytt
beslut. Han var ju en publikan, han var en av denna
kår, vars medlemmar hade för vana att ta högre tull
än de hade rätt till och stoppa det överskjutande i egen
ficka. Men nu förklarade Zacheus, att Iran ville upp-
höra med denna orättrådighet, och var och en som
hän förorättat, ville han ersätta med att ge honom fyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
