- Project Runeberg -  Vad tiden kräver /
114

(1927) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114
fiender nederslående Messias, vilken judarna väntat, da
syntes detta hans lärjungar såsom en besvikelse, en minsk-
ning i den välsignelse han bragte. Och dock skulle han
såsom den lidande och korsfäste bli av långt större be-
tydelse för mänskligheten än de kunnat drömma om.
När reformationen bröt staven över många gamla
bruk, när den lärde att man icke bör bedja till männi-
skor, vare sig levande eller döda, då kändes det otvivel-
aktigt för många som en förlust att icke längre få åkalla
den milda jungfru Maria eller de helgon man lärt sig
älska. Likväl måste det småningom för dessa människor
ha blivit klart, att det varit en vinst för deras inre liv,
när de lärde sig att vända sig till den himmelske Fadren
själv.
Kanske skola många, komna till den övertygelsen
att Kristus icke — såsom de från barndomen blivit
lärda — är Gud, ehuru visserligen »Gud är i honom»,
till en början känna detta såsom en smärtsam förlust.
Men det kan hända att de småningom skola lära sig
känna på ett annat sätt. Ty Kristus skall nu icke mer
för dem framstå såsom ett obegripligt dubbelväsen, som
när han bad till Gud, i själva verket på sätt och vis bad
till sig själv. Och i fråga om hans uttalanden skola de
ej mer behöva spörja sig: talar han här såsom män-
niska eller såsom Gud ? vilket de, enligt ortodoxiens sätt
att se, måste fråga vid mer än ett av hans yttranden.
Ej heller behöva de tänka: hans frestelser måste ha
varit overkliga, enär han såsom Gud måste vara höjd
över alla frestelser.
Nej, men när han står inför oss som en levande män-
niska, fastän stor och helig och kärleksfull såsom ingen
annan, då kan det väl hända att han blir oss mera kär
än han någonsin förr varit. Vi uppfyllas av en oändlig
vördnad, av en innerlig hängivenhet för den som vi
förstå det nu — måste ha lidit outsägligt, måste ha stun-
dom frestats att använda den makt som var honom given

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vadtidkrav/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free