Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abu’l-Fada’ils bok utgavs vid samma tid som den
kristna kyrkan på det grymmaste förföljde albigensema.
På det hela taget, förklarar Goldziher, ha kättarför-
följelser sällan förekommit inom islam. Visserligen kun-
na i stridsskrifterna häftiga ord användas, men man låter
dock i allmänhet motståndarna i ro leva och förkunna
sina åsikter.
Väl hade det varit om de kristna tagit exempel av
denna tolerans. Väl hade det varit om de insett detta:
att olikhet i åsikter är i betraktande av människornas
olikhet någonting fullt berättigat, medan metoden att på
ena eller andra sättet söka framtvinga likformighet i
tänkesätten i själva verket är djupt irreligiös.
I allmänhet, säger Goldziher, var det icke de djupt
religiösa naturerna som ivrade för den ena eller andra
dogmen. Dessa vände sig tvärtom i avsmak bort från
kraven på rättrogenhet i varje detalj. Nej, det var de
torra och kyliga själarna, de intellektuella fanatikerna,
som yrkade på renlärighet och häftigt klandrade »irr-
lärarna».
Det är en iakttagelse som torde gälla också andra re-
ligionsbekännare än islams.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
