- Project Runeberg -  Vad tiden kräver /
160

(1927) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160
dussin bam väsnas ? Att icke ha en vrå, där man kan
finna stillhet... Och detta dag efter dag, år ut och år in.
Kan ni da tänka er vad det skulle betyda att äga en
plats, där man alltid kunde gå in och mötas av tystnad
och ro ? Och ehuru vi visserligen må hoppas att i tid
som kommer, bostadsförhållandena skola bli bättre än
vad de nu äro, så skall det dock säkerligen dröja länge
innan utrymmet blir så pass gott, att en trött familjefader
ellei utsläpad husmor kan i sitt hem finna den tystnad
de längta efter.
Jag drömmer ibland om, hur det skall bli i fram-
tiden, när gudstemplen alltid stå öppna.
Det är afton och skumt. Vi träda in i en kyrka.
Mitt i koret hänger en lampa, som sprider ett milt fär-
gat sken, ett sådant sken som ger ro och stillhet bara
att se. Här och där lyser också en lampa i bänkarna.
Där ta de plats, de som vilja läsa. Där sitter just en som
tagit upp en bok ur fickan. Men emellanåt låter han
o sjunka ned i knä’t. Och så sitter han en stund
och lyss till tystnaden.
Sc, nu kommer nagon, som med snabba steg går fram
till den ordningsman, som sitter nära huvudingången
viskar några ord och får en nick till svar. Så skyndar
han upp på orgelläktaren. Hör! — nu brusa toner fram
så majestätiska som en fjärran åskas mullrande. Och
darpå — med en plötslig övergång — så veka och vis-
kande som vindens sus i sommarlöv, som hjärtats dröm-
mar i en stund av överjordisk sällhet.
Har ni märkt hur mycket starkare musik verkar på
sinnet, när den klingar fram oförberett, liksom en up-
penbarelse ? Här — där den kommer som en gåva,
oväntat, just medan vi sitta och drömma, — här kommer
den svepande över oss likt en stormflod av skönhet,
Och detta även om han ej alls är vad man kallar en stor
konstnär, den unge mannen, som nyss gick där ute på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vadtidkrav/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free