Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min förvisning till Sibirien - Eglit och kommendanten. Räddandet av godsets tillhörigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Riga sökte jag sedan efter en lämplig person, som
kunde anskaffa tillräckligt antal hästar med vagnar,
och som själv var villig att medfölja transporten och
ansvara för densamma.
Det lyckades mig slutligen till och med över
förväntan!
Den person, som skulle utföra ett dylikt uppdrag,
måste sitta inne med mer slughet och förslagenhet
än vanliga dödliga i allmänhet äga. — Dessa mer
eller mindre tilltalande egenskaper voro i myckenhet
företrädda hos den utkorade — letten Eglit!
Det gällde nu först och främst att erhålla tillstånd
att få lämna staden med så och så många fordon; men
ej nog härmed, dessa skulle också ha tillstånd att
återvända, och häri låg svårigheten, enär det var strängt
förbjudet för fordon att köra in i staden, som
bevakades mycket noga. Det gällde alltså att fa tag i
den verklige utställaren av dylika tillståndsbevis, och
efter mycket sökande lyckades det Eglit att komma
i förbindelse med denne.
Att ett mutsystem måste anlitas, var ju självklart,
men i vilken form och på vad sätt blev nu frågan.
Eglit hade dock ej länge samtalat med personen i fråga,
förrän han hade situationen klar: han inbjöd den intet
ont anande kommendanten till en stilla »Kneip-Abend»
med det resultat, att den bålde krigaren inom kort
— 44 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
