Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min förvisning till Sibirien - Zeppelinöverfallet — en kännbar hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat som närmast liknar en grushög, längre bort ett
trähus, som ter sig som en fisksump på grund av
de ymnigt genomslagna granatskärvorna — ej att
förglömma de tusentals söndersplittrade fönsterrutorna,
som gapa mot åskådaren.
Hundratals personer fingo släppa till livet, och
lika många blevo lemlästade, så nog var det en kännbar
hämnd.
En annan gång befann jag mig i den lettiska
stadsdelen, då jag ovanför mig fick se en »duva», som
släppte något. — Ej synnerligen angelägen att göra
närmare bekantskap med detsamma, kastar jag mig
handlöst in i närmaste portgång, och ögonblicket
efteråt höres en öronbedövande knall med åtföljande
hagel av stenar och järnskrot. Då jag rusar ut,
ser jag till min förfäran ett avslitet kvinnohuvud,
halvt täckt av grus och stenar från ett i gatan
gapande hål.
Kvinnan hade, efter vad åsyna vittnen sade, lutat
sig ut genom ett fönster, och av lufttrycket vid
explosionen hade huvudet avskiljts från kroppen.
Varnad av dylika händelser, uraktlät man ej att då
och då rikta blicken uppåt, för den händelse någon
närgången tysk »fågel» skulle visa sig i närheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
