Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min förvisning till Sibirien - Upplevelser å landsbygden. Den lurade vaktposten - Mötet med stabsgendarmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
Jag tog tömmarna och efter att ha pressat
slokhatten ned över öronen och kastat körkarlens röck över
axlarna, passerar jag den vid bron förlagda vakten.
Knappt har jag emellertid kommit över bron, förrän
jag hör ett hojtande bakom mig. Det är den
hjälpsamme pojken, som kommer springande i full fart för
att delgiva vakten, att jag tillägnat mig hans skjuts,
då han för några minuter var nödsakad att sitta av.
För mig är det ett ögonblicks verk att försvinna i de
närbelägna bakgatorna, och snart står jag på hemmets
tröskel och överraskar min vän K. genom mitt tidiga
besök.
Några minuter senare ligger jag försänkt i djup
sömn, varifrån jag uppvaknar först längre fram på
dagen för att mottaga mina foror och hälsa den
förbluffade Eglit välkommen.
Mötet med stabsgendarmen.
I följd av de titt och ofta förekommande
guvernörsskiftena hade det lyckats mig att genom en högre
ämbetsman erhålla ett s. k. respass, vilket gjorde att
jag kunde obehindrat färdas å landsbygden.
Därigenom undgick jag tillsvidare dessa obehagliga
uppträden med vaktposter och andra; även i andra
avseenden skulle respasset bliva mig till stor nytta.
_ 58 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
