Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min förvisning till Sibirien - En kanonduell. Under gemytligt samspråk. Staden F-stadt i lågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter flitigt pokulerande och avslutat spel,
varunder jag med avsikt låtit officerarna vinna, voro
papperen snart klarade, och vi skildes åt —
ömsesidigt belåtna — för att njuta av välbehövlig vila.
Tills dato hade allt gått bra, men ännu återstod
det svåraste steget — våra pappers kontrasignerande
av staben.
Då vi alltså på det hela taget voro klara med
våra arbeten här, föreslog jag Eglit att redan
följande dag bryta upp för att på hemvägen vid
passerandet av staben spela ut den högsta trumfen.
Eglit blev ej litet glad att få lämna denna plats, ty
uppehållet här hade ej varit synnerligen angenämt.
Vad mig själv beträffar, hade jag här under dessa
14 dagar känt mig som i ett ormbo, där man varje
ögonblick kunde vänta att bli anfallen.
Att gendarmen och jag i själ och hjärta ej älskade
varandra, är nog tämligen förståeligt, men vredens
vågor hade nu måst lägga sig för att tjäna egoistiska
intressen. Liksom en tröst i detta ovissa var, att,
därest vi blevo anhållna, gendarmen skulle få dela
samma öde. Antagligen skulle vi båda två i sådan
händelse kunnat från höjden taga våra i något träd
dinglande kroppar i ömsesidigt skärskådande. Att
detta blivit slutet på visan, är tämligen säkert, ty
att en gång ha blivit förvisad för spioneri och ej
— 82 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
