Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Min utvisning till Sverige - Ett nattligt överfall. Vår reträtt - De omringade banditerna. Anförarens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med svidande hjärtan måste vi dagligen se, huru
dessa hjältar passerade förbi, då och då undfägnande
oss med ett hånleende. Titt och ofta läto de oss
genom gevärssalvor förstå, att de höllo på med
övningar, antagligen i akt och mening att därigenom
sätta sig i respekt.
Anföraren för detta slödder sades ha tjugu mord
på sitt konto, och de övriga voro ej heller utan
meriter. Trots detta visade de sig mycket fega, och
man kunde av deras handlingssätt förstå, att de i
grund och botten voro rädda. För dem hade det
t. ex. varit en lätt sak att bemäktiga sig vårt gods, då
vi till vårt förfogande endast hade ett par kulgevär och
några tiotal patroner. Med dessa få skott voro vi
dock fast beslutna att försvara egendomen, därest ett
försök i den riktningen skulle göras.
Till all lycka skulle vi ej behöva begagna oss av
den utvägen, ty händelserna skulle snart ta en annan
riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
