- Project Runeberg -  Valfrändskap /
V

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som allmän regel åtminstone. Men dess orsaker
lågo i djupa, personliga erfarenheter både på det
erotiska och andra områden. Hans förhållande
till fru von Stein blef en stor halfhet och ett stort
fiasko. Den ödmjuke älskarens roll, som lefver af
nådesmulorna, blef honom olidlig. Hela världen
spådde ofärd, när Goethe gifte sig med Christiane
Vulpius och kom i hamn, och en mesallians var
det, ty hon var en obildad flicka af ganska vulgär
typ, men det blef ett lyckligt äktenskap, ty med
sitt friska lynne, sitt tillmötesgående af Goethes
alla önskningar och sin humoristiska anläggning
var hon just en kvinna för hvardagarnas äktenskap.
Tvifvelsutan kände Goethe ibland, att något
annat kvinnligt sällskap skulle kunnat fylla hans
lif i djupare mening, men det ställde sig alltmera
för honom som ett axiom, att troheten mot
ingångna förbindelser är den bas, hvarpå hela den
moraliska världsordningen hvilar — jämför med
denna åsikt slutkapitlet i George Elliots Mill on
the Floss
, där med nästan hemsk vältalighet detta
kategoriska imperativ — äfven det förflugna löftets
evigt gällande förbindelse förfäktas. Goethes pietet
och vördnad för det äktenskapliga bandet är uttryckt
på ett vackert sätt i orden, att hvad ett gift
par är skyldigt hvarandra »är en oändlig skuld,
som endast kan betalas i evigheten».

Hur segerrikt vederlägger icke en sådan roman
som denna, den missuppfattning af Goethe, som
så ofta blef följden af en ytlig bekantskap med
honom och som förorsakades af en viss kysk
tillbakadragenhet i hans väsen inför konversalionsprat
och salongsbuller. Är det denne man, som tecknat
Ottilie, som fru v. Kalb beskrifver som kall för
allt på jorden. »Han beundrar ej längre någonting,
icke ens sig själf. Hvarje ord är is. Endast
kuriositeter värma hans hjärtas fibrer.» Just den
ädlaste mänsklighet och sympati utmärker Valfrändskap,
den har en moral, försakelsens, Goethe själf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:42:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/valfrands/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free