- Project Runeberg -  Valfrändskap /
VIII

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— bristen på klarhet och bristen på beslutsamhet,
ett deficit, som den enda, som kände henne bäst
och älskade henne högst, säger var orsaken till
dystra förvecklingar för henne själf och andra,
ehuru just denna brist stod i nära samband med
den charme, hon utbredde omkring sig i
hvardagslifvet.»

Hvem kan läsa denna skildring af Minna Herzlieb
utan att inse, att hon är modellen till Ottilie.
Obarmhärtigt har af kritiken sönderslitits den legend,
Adolf Stahr hopkonstruerade, och som ännu hos
Goethe-kåsörerna går och spökar, om en lång,
olycklig passion mellan dessa båda, den är ohållbar.
Men med nöje finner jag en engelsk forskare
lika bestämdt taga afstånd från Düntzers så kallade
nyktra forskning, som alldeles vill reducera hvarje
ömmare böjelse hos Goethe för detta barn, som
under hans ögon växte till jungfru, till tomt prat.
»Han har öfversvämmat,» säger han om Düntzer,
»hela Goethes lif med prosa, bortförklarande hvarje
omständighet, som har väckt vår nyfikenhet och
sympati.» (Andrew Hamilton).

Den Frommanska familjen i Jena var ett gästfritt
hus, där diktaren gick ut och in och ibland
aflade något af sin vanliga förbehållsamhet äfven
mot främlingar och lät sitt ljus lysa för
människorna. Han hade alldeles sin frihet, var ofta
tyst men kunde ibland slå sig riktigt lös. En gång
kommer han dit och finner en hop studenter, man
är rädd, att han skall gå, men i stället börjar han
berätta galna universitetshistorier från sin egen tid,
och när han händelsevis ser upp och och ser ynglingarna
sluka honom med ögonen, säger han godmodigt:
»Jaja, det är sådan ungdomen vill ha mig.»

En annan gång berättar han för fru Fromman
med en mycket sällspord uppriktighet en anekdot,
som är alldeles oskattbar för att förstå, hvad han
ofta kände, när han till det yttre stod stel och
kall. Han hade haft besök, sade han, af en ung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:42:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/valfrands/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free