- Project Runeberg -  Valfrändskap /
7

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

papper och med min hjälp sätta ihop ett för oss
och andra nöjsamt helt af dessa oskattbara, men
oordnade häften och lösa blad. Jag lofvade att
hjälpa dig med afskriften, och vi tänkte oss det
så bekvämt, angenämt, hemtrefligt och förtroligt
att i minnet genomresa världen, som vi icke
tillsammans skulle få se. Ja, början är ju redan
gjord. Så har du åter tagit fram din flöjt om
kvällarna och ackompanjerar mig till pianot, och
på besök från grannskapet och i grannskapet lida
vi icke heller brist. Jag åtminstone har af allt
detta gjort upp för mig den första verkligt glada
sommar, jag hoppades få njuta i mitt lif.»

»Om bara icke,» sade Edvard, i det han gned
sig i pannan, »vid allt, hvad du där säger så klokt
och kärleksfullt, den tanken oupphörligt trängde
sig på mig, att kaptenens närvaro icke alls skulle
störa, utan tvärtom ge fart och nytt lif åt alltsammans.
Äfven han har varit med om en del af
mina vallfärder, äfven han har lagt märke till
mycket och det mest olikartade, vi slå ihop våra
minnen, och då först kan det bli ett präktigt helt.»

»Så låt mig då uppriktigt tillstå för dig,» invände
Charlotte en smula otåligt, »att ditt förslag
bär mig emot, att en aning säger mig, att det icke
skulle leda till något godt.»

»På detta sätt bli ni kvinnor alldeles
oöfvervinnerliga,» sade Edvard, »ni äro så kloka, att
man icke kan motsäga er, så kärleksfulla, att man
gärna ger sig, så känsliga, att man icke törs göra
er ledsna, och så aningsfulla, att man blir skrämd.»

»Jag är icke vidskeplig,» svarade Charlotte,
»och fäster mig icke vid dylika dunkla förnimmelser,
endast som sådana. Men det är för det mesta
omedvetna hågkomster om lyckliga eller olyckliga
följder af egna eller andras handlingar, som vi
upplefvat. Ingenting kan vara af allvarligare
betydelse än en tredjes mellankomst. Jag har sett
vänner, syskon, älskande, makar, hvilkas ömsesidiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:42:12 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/valfrands/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free