Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållande alldeles förändrades af en ny persons
tillfälliga eller ombedda framträdande, kom i ett
helt annat läge därigenom?»
»Det kan väl hända,» menade Edvard, »med
människor som lefva fram sitt lif i dunkel, men
icke med sådana, som blifvit upplysta af
erfarenheten och äro sig själfva medvetna.»
»Medvetandet, käre vän,» svarade Charlotte,
»är intet tillräckligt vapen, ja, mången gång till
och med farligt för den, som brukar det; och af
allt detta framgår åtminstone så mycket, att vi
icke böra öfverila oss. Unna mig ännu några
dagar, afgör ingenting!»
»Så som saken står,» sade Edvard, »skulle vi
äfven efter aldrig så många dagar alltjämt öfverila
oss. Skälen för och emot ha vi växelvis förebragt,
nu kommer det an på beslutet, och då vore det
verkligen bäst att draga lott.»
»Jag vet,» svarade Charlotte, »att du i tvifvelaktiga
fall gärna slår vad eller kastar tärning, men
i en så allvarlig sak skulle jag anse det som ett
straffvärdt lättsinne.»
»Hvad skall jag då skrifva till kaptenen?»
utbrast Edvard, »ty jag måste genast sätta mig ned
till det.»
»Ett lugnt, förnuftigt, tröstande bref,» sade
Charlotte.
»Det är detsamma som intet,» genmälde Edvard.
»Och ändå är det i många fall,» svarade
Charlotte, »nödvändigt och vänligt att hellre skrifva
ingenting än att icke skrifva.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
