Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en liknande ställning som du och har redan på
mig själf öfvat det tvång, som jag nu vill, att du
skall pålägga dig.»
»Det var roligt att höra,» sade Edvard. »Jag
märker, att i äktenskapet lönar det sig att gräla
ibland, ty därigenom får man veta åtskilligt om
hvarandra.»
»Nu skall du alltså få veta,» sade Charlotte,
»att det är med mig och Ottilie som med dig och
kaptenen. Högst ogärna vet jag det kära barnet
vara i pensionen, där hon befinner sig i mycket
tryckande förhållanden. Om Luciane, min dotter,
som är född för sällskapslifvet, där utbildar sig
för sällskapslifvet, om hon där lär sig språk,
historia och hvad det allt är för kunskaper, man
meddelar henne, liksom att spela sina musikstycken
och variationer från bladet, om hon, med sin lifliga
natur och sitt lyckliga minne, så att säga glömmer
allt och påminner sig allt i ett ögonblick, om hon
genom sitt otvungna uppträdande, sin behagfulla
dans och sin förmåga att uttrycka sig utmärker
sig framför alla andra och genom sitt medfödda
befallande sätt gör sig till den lilla kretsens
drottning, om föreståndarinnan för pensionen anser
henne för en liten gudinna, som först under hennes
händer fått sin rätta utveckling, och som skall
göra henne heder, tillvinna henne förtroende och
skaffa henne ett stort tillopp af andra unga flickor,
om de första sidorna i hennes bref och månadsrapporter
alltid äro idel lofsånger, som jag sedan
mycket väl vet att öfversätta till min prosa, öfver
mitt barns förträffligheter, så är däremot, hvad
hon slutligen säger om Ottilie, endast ursäkt på
ursäkt för, att en för öfrigt så vacker och snäll
flicka icke vill utveckla sig eller visa några talanger
och färdigheter. Det lilla, hon ytterligare tillfogar,
innebär icke heller något obegripligt för mig,
emedan jag i det kära barnet helt och hållet känner
igen hennes mor, min mest afhållna väninna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
