- Project Runeberg -  Valfrändskap /
13

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Se vi närmare på saken,» fortfor han, »så
handla vi bägge två dåraktigt och oförsvarligt
genom att lämna två de ädlaste naturer, som stå
våra hjärtan så nära, i bekymmer och betryck,
endast för att icke utsätta oss själfva för fara. Om
detta icke skall kallas egoistiskt, så vet jag icke,
hvad egoism är! Tag hit Ottilie, låt mig få
kaptenen, och låt oss i Guds namn våga försöket!»

»Man skulle väl kunna våga det,» sade Charlotte
betänksamt, »om faran endast vore för oss.
Men tror du då, att det vore rådligt att
sammanföra Ottilie och kaptenen som invånare i samma
hus, — en man ungefär vid dina år, vid de år,
då mannen — för att nu säga dig något så smickrande
rätt i ansiktet! — först blir i stånd till
kärlek och först är kärlek värd, och en ung flicka
med Ottilies företräden?»

»Jag begriper ändå icke,» inföll Edvard, »hur
du kan ställa Ottilie så högt! Endast därigenom
kan jag förklara det, att hon ärft din tillgifvenhet
för hennes mor. Vacker är hon, det är sant,
och jag minns, att kaptenen gjorde mig uppmärksam
därpå, då vi för ett år sedan kommo tillbaka
och träffade henne och dig hos din tant. Vacker
är hon, i synnerhet har hon vackra ögon, men
jag kan icke påminna mig, att hon gjorde det
ringaste intryck på mig.»

»Det var lofvärdt af dig,» sade Charlotte, »ty
jag var ju närvarande, och fastän hon är mycket
yngre än jag, så hade likväl den äldre väninnans
närvaro så mycket tjusning för dig, att du förbisåg
den uppblomstrande unga skönheten. Också detta
är nu en gång utmärkande för dig och gör, att
jag så gärna delar lifvet med dig.»

Men hur uppriktigt Charlotte än tycktes tala,
dolde hon likväl något. Hon hade nämligen vid
Edvards hemkomst från sin resa afsiktligt fört
honom tillsammans med Ottilie, för att skaffa sin
älskade fosterdotter ett så lysande parti — på sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free