Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begränsade dal är vårt arfgods och vistelseort! Utsikten
är där uppe friare, och bröstet vidgas.»
»Då måste vi ännu för denna gången,» svarade
Charlotte, »klättra uppför den gamla, en smula
besvärliga gångstigen, men nästa gång hoppas jag,
att mina trappsteg och afsatser bekvämare skola
föra oss dit upp.»
Och så nådde man då öfver klippor, genom
buskar och snår den sista höjden, som icke längre
bildade någon platå, men fortlöpande, fruktbara
åsar. Byn och slottet syntes icke längre. Längst
ner i djupet varseblef man stora dammar, bortom
dem bevuxna kullar, till hvilka de sträckte sig,
och slutligen branta klippor, som lodrätt begränsade
den sista vattenytan och afspeglade sina storvulna
former däri. Borta i klyftan, där en brusande
bäck föll ut i dammen, låg en halft undandold
kvarn och såg med sina täcka omgifningar ut som
en fridfull hviloplats. I hela den halfcirkel, man
öfverskådade, växlade i rik mångfald höjder och
djup, dungar och skogar, hvilkas första grönska
lofvade en frodig lummighet inom kort. Äfven
enstaka trädgrupper fängslade på mer än ett ställe
blicken. I synnerhet aftecknade sig fördelaktigt en
tät grupp popplar och plataner alldeles under
åskådarnas fötter vid kanten af den mellersta
dammen; den stod i full växtlighet, frisk och kraftig,
högrest och utbredande sig vidt omkring.
Edvard fäste vännens uppmärksamhet särskildt
på denna.
»De där har jag själf planterat i min ungdom,»
utropade han. »Det var unga telningar, som jag
räddade, då min far lät bortröja dem vid anläggandet
af en ny del af den stora slottsträdgården.
Säkert skola de också i år genom nya skott visa
sin tacksamhet.»
Glad och tillfreds vände man åter hem. Åt
gästen anvisades ett stort, trefligt rum i högra
slottsflygeln, där han snart radat upp och ordnat böcker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
