- Project Runeberg -  Valfrändskap /
23

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åsikter äro allt för mångfaldiga, för att de, ens
genom de förnuftigaste föreställningar, skulle kunna
samlas i en punkt. »Gör det icke!» ropade han,
»hon skulle då kanske hvarken veta ut eller in.
För henne, som för alla, hvilka endast som
dilettanter syssla med dylika ting, ligger det mera vikt
vid, att hon gör något, än att något blir gjordt.
Man fingrar på naturen, man har förkärlek för den
eller den lilla platsen, man vågar icke undanröja
det eller det hindret, man är icke dristig nog att
uppoffra något, man kan icke på förhand föreställa
sig, hur det kommer att bli, man pröfvar sig fram,
det lyckas, det misslyckas, man ändrar, ändrar
kanske hvad man borde låta vara, låter vara, hvad
man borde ändra, och så blir det alltid till slut
ett lappverk, som behagar och intresserar, men
icke tillfredsställer.»

»Erkänn uppriktigt,» sade Edvard, »att du
icke är nöjd med hennes anläggningar.»

»Om utförandet motsvarade tanken, som är
förträfflig, så skulle ingenting vara att anmärka.
Hon har mödosamt pinat sig uppför bergväggen
och pinar nu hvar och en, om du så vill, som
hon för dit upp. Hvarken bredvid hvarandra eller
bakom hvarandra kan man gå fritt och otvunget.
Stegens taktmässighet afbrytes i hvarje ögonblick,
för att icke tala om allt annat, som är att invända.»

»Skulle man då lätt kunnat göra på annat
sätt?» frågade Edvard.

»Ja, mycket lätt!» svarade kaptenen. »Hon
hade bara behöft bryta bort den där ena
klippkanten, som för resten är helt obetydlig och består
af småbitar, så skulle hon fått en vacker svängning
på uppfartsvägen och dessutom stenar till
öfverlopps, för att mura upp vägen på de ställen, där
den blifvit smal och förkrympt. Men må detta
vara sagdt i största förtroende oss emellan, annars
kan hon bli villrådig och förtretad. Hvad som är
gjordt, bör man dessutom låta bestå. Vill man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free