- Project Runeberg -  Valfrändskap /
24

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ytterligare kosta på pengar och arbete, så skulle
från mosshyddan och vidare upp öfver höjden
ännu mycket vara att göra, som skulle ge en
angenäm lön för mödan.»

Hade de båda vännerna på detta sätt mycket
att syssla med i nuet, så saknades icke heller lifliga
och nöjsamma minnen från gångna dagar, i hvilka
också Charlotte plägade taga del. Äfven föresatte
man sig, att så fort de närmaste arbetena voro
undangjorda, öfvergå till resedagboken och äfven
på detta sätt återkalla det förflutna.

For öfrigt hade Edvard på tu man hand med
Charlotte mindre än förr att tala om, i synnerhet
sedan han bar på klandret öfver hennes
parkanläggningar, hvilket tycktes honom så rättvist.
Länge teg han med, hvad kaptenen anförtrott
honom, men då han slutligen såg hustrun sysselsatt
med att från mosshyddan åter arbeta sig vidare
uppåt höjden med små trappsteg och gångstigar,
kunde han icke längre behålla sina nya insikter
för sig, utan gjorde henne efter några omsvep
bekant därmed.

Charlotte stod helt häpen. Hon var intelligent
nog att genast inse, att de andra hade rätt, men
hvad som redan blifvit gjordt, stred däremot och
kunde icke mera ändras. Hon hade funnit det
godt och eftersträfvansvärdt, till och med det
klandrade var henne i minsta detalj kärt, — därför
stretade hon emot att bli öfvertygad, hon försvarade
sin lilla skapelse, hon grälade på männen, som
alltid skulle ha allting så storartadt, som af ett
skämt, en förströelse genast ville göra ett
genomfördt arbete och icke tänka på de kostnader, hvilka
en utvidgad plan skulle föra med sig. Hon var
upprörd, sårad, förargad, hon kunde icke släppa
det gamla och icke helt och hållet afvisa det nya,
men beslutsam, som hon var, inställde hon genast
arbetet och tog sig tid att öfvertänka saken och
låta den mogna hos sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free