- Project Runeberg -  Valfrändskap /
27

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

börja från början, så är det visserligen så med
henne. Hvad som icke följer ur det föregående,
begriper hon icke — hon står alldeles oförmögen
inför en lätt begriplig sak, som för henne icke
hänger ihop med något annat, men kan man finna
mellanlänkarna och tydliggöra dem för henne,
uppfattar hon äfven det svåraste.

Genom detta långsamma framåtskridande blir
hon efter sina kamrater, som begåfvade på ett helt
annat sätt, alltid ila framåt, lätt uppfatta allt, äfven
det osammanhängande, lätt behålla det och utan
besvär åter använda det. Sålunda lär hon eller
kan rakt ingenting under en lektion, som föredrages
för brådstörtadt, något hvartill ett par förträffliga,
men otåliga och häftiga lärare stundom göra sig
skyldiga.

Man har klagat öfver hennes stil, öfver hennes
oförmåga att fatta grammatikens regler. Jag har
närmare undersökt detta klagomål. Det är sant,
att hon skrifver långsamt och stelt, om man så
vill, men hvarken osäkert eller fult. Hvad jag
gradvis meddelat henne af franska språket, hvilket
dock icke är mitt ämne, har hon lätt begripit.
Märkvärdigt är ju visserligen, att hon vet mycket
och det grundligt, men när man frågar henne, tycks
hon icke veta någonting.

Skall jag sluta med en allmän iakttagelse, så
vill jag säga, att hon lär, icke som den, som skall
uppfostras, utan som den, som skall uppfostra,
icke som elev, utan som blifvande lärarinna. Kanske
förefaller det er underligt, nådig fru, att jag, som
själf är lärare och uppfostrare, icke vet att ge en
annan något större beröm, än att förklara henne
för en kollega, men med edra stora insikter, nådig
fru, er djupa världs- och människokännedom, skall
ni nog uppfatta mina enfaldiga, välmenta ord i
deras bästa bemärkelse. Ni skall öfvertyga er, att
äfven af detta barn är mycken glädje att hoppas.
Jag har den äran att rekommendera mig och ber

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free