Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken sedan arrendekontrakt och annat dylikt
skall utveckla sig. Endast en sak må vi bestämdt
fastslå allt ifrån början — att skilja allt, som är
egentlig affärsverksamhet, från lifvet! Affärsverksamheten
fordrar allvar och stränghet, lifvet godtycklighet,
affärsverksamheten den renaste följdriktighet,
medan i lifvet en inkonsekvens ofta är af
nöden, ja, verkar glädjande och upplifvande. Är
du säker i det ena, kan du vara så mycket friare
i det andra, medan åter, om de hopblandas, det
säkra bortryckes och upphäfves af det fria.»
Edvard kände i dessa ord en lätt förebråelse.
Utan att af naturen vara oordentlig, kunde han
likväl aldrig komma sig för att indela sina papper i
olika fack. Hvad han hade att afhandla med andra
var icke skildt från hvad, som endast angick
honom själf, liksom han heller icke tillräckligt
söndrade affärer och arbete, förströelse och nöje. Nu
blef det honom lätt, då vännen öfvertog detta göra,
då ett annat jag åstadkom det särskiljande, till
hvilket det egna jaget icke alltid kan splittra sig.
De inrättade i kaptenens flygel ett förvaringsrum
för det nya och oafslutade, ett arkiv för det
gamla, letade fram alla möjliga dokument, papper
och anteckningar ur diverse skrubbar, skåp och
kistor, och i en blink var virrvarret bragt i
glädjande ordning, låg rubriceradt i särskildt märkta
fack. Det åsyftade resultatet vanns fullständigare,
än man vågat hoppats. Härvid fingo de god hjälp
af en gammal skrifvare, som satt vid pulpeten hela
dagen och äfven en del af natten, och med hvilken
Edvard alltid förut varit missbelåten.
»Jag känner icke mer igen honom,» sade Edvard
till sin vän, »hvad han blifvit arbetsam och
användbar.»
»Det kommer sig däraf,» svarade kaptenen,
»att vi icke ge honom något nytt att göra, förrän
han i allsköns mak gjort det gamla färdigt — på
det sättet kan han åstadkomma mycket, som du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
