- Project Runeberg -  Valfrändskap /
30

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ser, men så snart man stör honom, duger han till
ingenting.»

Tillbragte de båda vännerna på detta sätt sina
dagar, så försummade de icke om kvällarna att
regelbundet uppsöka Charlotte. Då, som ofta var
fallet, inga gäster från grannskapet voro närvarande,
samtalade och läste man mest om sådana ämnen,
hvilka befrämja det borgerliga samhällets välstånd,
fördelar och trefnad.

Charlotte, som alltid var van att draga nytta
af hvad stunden bjöd, kände sig, på samma gång
hon såg sin man belåten, äfven för sin del
förkofrad. En del förbättringar, som hon länge önskat,
men icke rätt kunnat få till stånd, blefvo nu med
kaptenens bistånd satta i verket. Husapoteket, som
hittills endast utgjorts af några få läkemedel,
utvidgades betydligt, och Charlotte sattes så väl
genom fackböcker som genom samtal i stånd att
oftare och verksammare än förut öfva sin praktiska
hjälpsamhet.

Då man vidare tänkte på de så vanliga och
det oaktadt alltför ofta öfverraskande olyckshändelser,
som närheten af så många dammar och
vattendrag förde med sig, blef också allt hvad som
behöfs för räddningen af drunknande anskaffadt.
Allt som hörde under denna rubrik ombesörjde
kaptenen ytterst sorgfälligt, och det undföll Edvard
några ord om, att ett dylikt olycksfall på det
sällsammaste vis gjort epok i vännens lif. Men då
denne teg och tycktes vilja undvika ett sorgligt
minne, tystnade Edvard likaledes, och äfven
Charlotte, som hade reda på de yttre dragen af
historien, lät anmärkningen gå skenbart obeaktad förbi.
»Alla dessa hjälp- och räddningsanstalter äro
nog bra,» sade en dag kaptenen, »men ännu felas
oss det nödvändigaste, en duktig karl, som kan
sköta alltsammans. Jag kan härtill föreslå en
fältskär, som jag känner och som nu står att få på
billiga villkor — en skicklig man i sitt fack och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free