- Project Runeberg -  Valfrändskap /
42

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om det skedde, endast med ogillande och liknöjdhet.
Jag hoppades dock att genom en öppen framställning
af hennes sätt och väsen uträtta något
till hennes förmån och gaf mig in därpå med
fördubblad ifver, dels därför att jag kunde tala efter
min öfvertygelse, och dels därför att jag själf i yngre
år befunnit mig i samma sorgliga läge. Man åhörde
mig uppmärksamt, men då jag slutat, sade ordföranden
visserligen vänligt, men lakoniskt: »Anlag
förutsättas och skola utbildas till skicklighet, —
det är ändamålet med all uppfostran, det är föräldrars
och målsmäns högt uttalade afsikt och
barnens tysta, endast halft medvetna önskan. Detta
är också meningen med examen, som tjänar till
att bedöma så väl lärare som elev. Af hvad vi
hört af er, hämta vi goda förhoppningar för flickan,
och det är alltid prisvärdt af er, att ni ger så
noga akt på elevernas, anlag. Förvandla dem under
nästa år till färdighet, så skall hvarken ni eller er
gynnade elev sakna bifall.»

Detta hade jag nu nästan väntat mig, men
icke något ännu ledsammare, som hände strax
efteråt. Vår kära föreståndarinna, hvilken som en
god herde icke vill se något af sina lamm förloradt
eller, som här var fallet, obelönadt, kunde, då
herrarna aflägsnat sig, icke dölja sin förtrytelse,
utan sade till Ottilie, som stod helt lugnt vid fönstret,
under det de andra gladde sig åt sina premier:
»Men säg mig då i himlens namn, hur man kan
se så dum ut, när man icke är det?»

Ottilie svarade helt stillsamt:

»Förlåt mig, kära moder! Jag har just i dag
min hufvudvärk igen och det ganska svårt»

»Det kan ingen veta!» genmälde den annars
så deltagande kvinnan och vände sig förargad bort.

Nu är det sannt, att ingen kan veta det, ty
Ottilie förändrar icke en min, och jag har icke
ens sett, att hon någonsin fört handen till
tinningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free