- Project Runeberg -  Valfrändskap /
43

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Detta var ännu icke allt. Er fröken dotter,
nådig fru, som alltid är liflig och frispråkig, var
denna dag i känslan af sin triumf upprymd och
öfvermodig. Hon sprang omkring i rummen med
sina betyg och premier och svängde dem också
midt för ansiktet på Ottilie.

»Du har råkat illa ut i dag!» ropade hon.

Ottilie svarade helt lugnt:

»Det är ännu icke sista examensdagen.»

»Men du kommer alltid att bli den sista!»
ropade er fröken dotter och sprang sin väg.

För hvarje annan föreföll Ottilie lugn, men
icke för mig. En inre, plågsam sinnesrörelse, som
hon bekämpar, visar sig gerom färgskiftningen i
ansiktet, — den vänstra kinden blir ett ögonblick
röd, medan den högra bleknar. Jag varseblef detta
kännetecken och kunde icke längre återhålla mitt
deltagande. Jag tog vår föreståndarinna afsides
och talade allvarligt med henne om saken. God
som hon är, insåg hon sitt fel. Vi rådgjorde länge,
och utan att ingå i vidlyftigare detaljer, vill jag
härmed meddela er, nådig fru, vårt beslut och vår
bön, att ni för någon tid ville taga Ottilie till er.
Orsakerna skall ni nog själf bäst inse. Bestämmer
ni er härför, skall jag säga er mer om, hur det
goda barnet bör behandlas. Lämnar oss sedan er
fröken dotter, som ju är att förmoda, så se vi
med glädje Ottilie återvända.

Ännu en sak, som jag annars kanske skulle
glömma! Jag har aldrig sett, att Ottilie fordrat
något eller ens enträget bedt om något. Däremot
händer stundom, fastän sällan, att hon söker
afböja något, som man begär af henne. Hon gör
detta med en åtbörd, som för den, hvilken fattat
betydelsen däraf, är oemotståndlig. Hon pressar
händerna emot hvarandra och för dem mot bröstet,
i det hon lätt lutar sig framåt och ser på den
enträget fordrande med en blick sådan, att han
gärna afstår från allt, hvad han skulle velat begära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free