Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sydde sig, med en smula hjälp af andra, nya,
vackra och moderna dräkter, som förhöjde hennes
fägring, ty liksom en persons angenäma egenskaper
breda behag öfver hennes yttre, så tycker man sig
också se henne i ständigt ny och mer intagande
skepnad, då hon ger ett nytt hölje åt dessa sina
inre egenskaper.
Därigenom blef hon allt mer och mer för
herrarna en sann ögontröst, för att nämna det
med dess rätta namn. Ty om smaragden genom
sin härliga färg gör ögat godt, ja, till och med
kan öfva läkekraft på synförmågan, så verkar den
mänskliga skönheten med ännu större makt på det
yttre och inre sinnet. Den som skådar den, går
oberörd af allt ondt, — han känner sig öfverens
med sig själf och världen.
I många fall hade det lilla sällskapet därför
vunnit genom Ottilies ankomst. De båda vännerna
infunno sig regelbundnare, ja, nästan på minuten,
till samlingsstunderna. Hvarken vid måltider eller
promenader läto de vänta på sig mer än skäligt,
och de hade icke längre, i synnerhet om kvällarna,
så brådt att ila från bordet. Charlotte märkte det
mycket väl och gaf noga akt på dem. Hon försökte
utforska, om den ene påverkade den andre
härvidlag, men hon kunde icke märka någon skillnad.
Båda två visade sig på det hela taget sällskapligare.
I sina samtal tycktes de tänka på, hvad
som vore ägnadt att väcka Ottilies intresse, och
hvad som lämpade sig för hennes insikter och
kunskaper. När de läste och berättade, och hon
gick ut, afbröto de sig, tills hon kom igen. De
blefvo mildare och i det hela meddelsammare.
Till gengäld växte Ottilies tjänstvillighet med
hvar dag. Ju mer hon lärde känna huset, människorna
och förhållandena, desto lifligare ingrep
hon, desto snabbare uppfattade hon hvarje blick,
hvarje rörelse, ett halft ord, ett ljud. Hennes
stillsamma uppmärksamhet förblef sig alltid lik, såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
