Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hennes lugna rörlighet. Det fanns icke en
skymt af oro i hennes sätt att sitta, stiga upp, gå,
komma, hämta, skaffa fram, åter sätta sig, och
därför tedde det sig som en ständig omväxling, en
oafbruten behaglig rörelse. Därtill kom, att hon
gick så lätt, att man aldrig hörde hennes steg.
Denna Ottilies sedesamma tjänstfärdighet gladde
Charlotte mycket. En enda sak fann hon icke
riktigt lämplig, och det dolde hon icke för Ottilie.
»Det är en lofvärd uppmärksamhet,» sade hon
en dag till henne, »att böja sig ned, när någon
tappar något, och skynda sig att taga upp det. Vi
förklara oss därigenom liksom skyldiga att tjäna
denna någon, men i en större krets bör man tänka
på, hvem det är, man visar en slik underdånighet.
Beträffande fruntimmer vill jag därvid icke
föreskrifva dig några lagar, — du är ju ung. Mot
äldre och öfverordnade är det en skyldighet, mot
jämlikar artighet, mot yngre och underordnade
visar man sig därigenom mänsklig och god, — men
för en dam passar det icke riktigt att på detta sätt
visa sig tjänstvillig och underdånig mot herrar.»
»Jag skall försöka vänja mig af med det,»
svarade Ottilie. »Men ni skall säkert förlåta mig
denna obehörighet, om jag säger er anledningen
därtill. Vi fingo lära oss historia, men jag har
nog icke behållit däraf så mycket som jag borde,
ty jag visste icke, hvad jag skulle använda det till.
Endast enstaka händelser gjorde djupt intryck på
mig, och bland dem följande. Då Karl den förste
af England stod inför sina så kallade domare,
tappade han guldknappen på ridspöet, som han
har i handen. Van att vid dylika tillfällen alla
täflade om att passa upp honom, tycktes han se
sig omkring och vänta, att någon äfven denna gång
skulle bevisa honom den lilla tjänsten. Ingen
rörde sig, — då böjde han sig själf ner för att
taga upp knappen. Detta föreföll mig, om med
rätta, vet jag icke, så sorgligt, att jag från det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
