Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helhetsanordning göra ända på alla små, otillräckliga
halfmesyrer.»
»Om vi skulle försöka på!» sade kaptenen, i
det han lät blicken glida öfver terrängen och i
tankarna gjorde ett hastigt öfverslag.
»Jag vill icke ha att göra med borgare och
bönder, om jag icke utan vidare kan befalla dem,»
svarade Edvard.
»Du har icke så orätt,» sade kaptenen, »ty
också mig har dylika affärer beredt stor förtret i
mitt lif. Hur svårt har icke människan att rätt
afväga, hvad hon måste uppoffra för det, som stål-
ad vinna! Hur svårt att vilja ändamålet och icke
försmå medlen! Många förväxla till och med
medlen och ändamålet, glädja sig åt de förra, utan
att behålla det senare i sikte. Hvarje ondt skall
botas på det ställe, där det yppar sig, och man
bekymrar sig icke om den punkt, där det egentligen
har sitt ursprung, hvarifrån det verkar. Därför
är det så svårt att rådgöra, i synnerhet med
hopen, som i det dagliga lifvet är mycket
förståndig, men sällan ser längre än till morgondagen.
Kommer nu därtill, att den ena skulle vinna, den
andra förlora på en gemensam anordning, så är
det omöjligt att uträtta något genom öfverenskommelse.
Allt gemensamt godt måste befordras genom
envåldsmakt.»
Medan de stodo och pratade, kom en karl,
som såg mera fräck än behöfvande ut, och tiggde
af dem. Förargad öfver att ha blifvit störd, for
Edvard häftigt ut emot honom, sedan han ett par
gånger förgäfves i lugnare ton afvisat honom. Men
då karlen knotande, ja, under skällsord långsamt
aflägsnade sig, muttrande, att man visserligen hade
rätt att neka honom en allmosa, men icke att
förolämpa honom, eftersom han lika väl som hvarje
annan stod under Guds och öfverhetens beskydd,
blef Edvard alldeles utom sig.
För att lugna honom sade kaptenen: »Låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
