- Project Runeberg -  Valfrändskap /
51

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 51
oss taga denna händelse som en uppmaning att
utsträcka vår landtliga polisuppsikt också häröfver
Allmosor måste man nu en gång ge, men det är
bättre att icke ge dem själf, i synnerhet då man
är hemma hos sig. Där bör man vara måttlig och
jämn i allt, äfven i välgörenhet. En alltför riklig
gåfva lockar dit tiggare, i stället för att aflarda
dem. På en resa åter må man gärna i förbifarten
ikläda sig den lyckliga slumpens gestalt och till-
kasta en fattig på landsvägen en öfverraskande stor
gåfva. Här hos oss underlättar byns och slottets
läge i hög grad en dylik anordning, — jag har
redan förr tänkt därpå.
»Vid ena ändan af byn ligger värdshuset, vid
den andra bor ett gammalt hyggligt par, — på
båda ställena bör du deponera en liten penning-
summa. Icke den som går in i byn, utan den
som går ut därifrån, får en slant, och då bägge
husen också ligga vid vägarna, som föra upp till
slottet, så bli alla, som vilja gå dit upp, visade
till de båda ställena.»
»Kom,» sade Edvard, »och låt oss göra upp
saken med detsamma; de närmare detaljerna kunna
vi alltid bestämma sedan.»
De gingo till värdshusvärden och det gamla
paret, och saken var afgjord.
»Jag vet mer än väl,» sade Edvard, då de
tillsammans åter gingo uppför slottsberget, »att
allt här i världen beror på en klok plan och ett
fast beslut. Därför kritiserade du också mycket
riktigt min hustrus parkanläggningar och gaf äfven
mig en bättre insikt därom, hvilken jag, det vill
jag icke neka till, genast meddelade henne.»
»Jag kunde tro det,» svarade kaptenen, »men
det var orätt af dig. Du har gjort henne villrådig,
— nu låter hon alltsammans ligga nere och vill
trotsa oss i detta enda fall, ty hon undviker att
tala därom och har icke åter bjudit oss upp till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free