Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 56 —
En dag styrde de kosan genom slottsporten på
högra flygeln nedåt värdshuset öfver spången och
fram till dammen, hvars strand de sedan följde,
så länge den var gångbar. Sedan spärrades vägen
af en skogbevuxen kulle och klippor, som stupade
rätt ned i vattnet.
Men Edvard, som från sina jaktpromenader
var förtrogen med trakten, trängde med Ottilie
vidare framåt på en igenvuxen gångstig, väl vetande
att den gamla, bland klipporna dolda kvarnen icke
kunde ligga långt borta. Den föga upptrampade
stigen förlorade sig likväl snart, och de funno, att
de förirrat sig in i ett tätt snår bland mossbelupna
stenar. Det dröjde dock icke länge, innan de hörde
bruset af kvarnhjulet, som förkunnade, att det sökta
målet icke var långt borta.
De trädde ut på en klippa och varseblefvo
under sig den gamla, svarta, underliga träbyggna-
den, omgifven af branta klippor och höga träd.
Utan vidare beslöto de att klättra dit ned, Edvard
förut, och då han såg uppåt och varseblef, hur
Ottilie följde honom med lätta steg, i det hon utan
fruktan och med bibehållen jämvikt hoppade från
sten till sten, tyckte han sig se ett himmelsk väsen,
som sväfvade öfver honom. Och då hon mer än
en gång på något osäkert ställe grep hans utsträckta
hand, ja, stödde sig mot hans skuldra, kunde han
icke dölja för sig, att det var det ljufvaste kvinn-
liga väsen, som rörde vid honom. Han önskade
nästan, att hon skulle halka, snafva, så att han
finge uppfånga henne i sina armar och trycka henne
mot sitt hjärta. Men detta skulle han icke ha gjort
på några villkor af mer än ett skäl, — han var
rädd att såra henne, att göra henne illa.
livad han menade med detta, skola vi snart
få höra. Ty då de kommit ned och han satt midt
emot henne under de höga träden vid det landt-
liga bordet, efter att ha skickat den vänliga mjöl-
narhustrun efter mjölk och mjölnaren själf att möta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
